Lördagmorgon.

Lördagsmorgon. Vad händer? Jag vet inte riktigt..

Vaknade för en stund sedan och har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska spendera denna morgon. Jag har träning idag kl13.00.. Får se om jag ska gå på den då jag fortfarande är lite tveksam. Efter det ska jag enligt planerna åka ner på stan med Jocke och typ kolla/köpa kläder. Jag är i behov av kläder känner jag men jag vet inte riktigt vad jag behöver köpa. Vet inte vad som är prio. 1 så att säga.

Ska hur som helst ner och plocka en kopp kaffe i köket nu. Sen ska jag antingen läsa eller spela.. Svårt val. Hehe!

_Geccod

Vad händer efter döden?

Det här med döden är ett ganska läskigt och ämne som vi människor förmodligen spekulerat över så länge som vi funnits här på jorden utan att ha blivit mycket klokare av det.

Vi ställer oss själva frågan "vad händer efter döden?". Ni religösa forumiter här på GR.se vet ju kanske vad ni tror på och har en aning om var ni kommer efter döden - dock är det ju inte helt fastställt, ingen har några som helst bevis för att det är som ni tror. Fast nu är det här blogginlägget inte här för att trampa ner eller börja tramsa med religioner utan mer för att spekulera lite kring livet och döden.

Ja, om vi tar allting från början lite kort och gott då. Vi föds, vi lever vårt liv på det sätt vi behagar mest (en tänkvärd sak är att det faktiskt är många som inte har denna möjligheten här på jorden) för att därefter avsluta livet med döden. Det är då vi lämnar denna värld. Väl? Teorierna är många. Vissa tror att man återföds i en ny kropp (djur eller människa) och andra tror att man har kommit till ett Nangiala-liknande ställe, en annan värld/dimension medan andra tror det otänkbara - att det tar slut. Stopp. Svart helt enkelt.

Jag inspirerades lite av NuYu's senaste blogginlägg när jag kom in på dessa tankar om tomhet. Kan ens liv bara ta slut? Blir det verkligen svart efter att man dött? Som jag tidigare nämnde så blir man inte mycket klokare då man spekulerar kring detta (även om det faktiskt kan vara väldans kul).

Inget av de olika efterdöden-teorierna är väl riktigt logiska. Men det som på något sätt känns mest självklart men även på något sätt svårast att tänka sig är att det blir totalt svart eller blankt. Det tar slut helt enkelt. Personligen hoppas jag det inte är så. Hellre ett nytt liv i Nangiala eller någon annanstans som är mer livfyllt, så att säga.

_Geccod

image95

Dags att börja tänka på refrängen?

Jag har tidigare bloggat om rymden. Om denna ständiga fråga om det finns liv därute. Ett annat ämne som jag skrivit om är ju även denna ständigt oroande Växthuseffekt som det skrivit och pratats så mycket om. Tydligen så har de lyckats ganska bra med att nå ut om den eftersom jag själv, 16 år, vet vad det är och vad som kan komma att hända om vi inte gör någonting åt det.

Jag inledde även min nystartade blogg med ett inlägg om tortyr och lidande. Att vi gillar att se folk skadas och vår värld gå under och där jag drog flera så kallade tortyrfilmer (eller splatterfilmer om ni så vill kalla det) som exempel. Nu tänkte jag dra upp några (natur)katastrof-filmer som jag antar att några av er har sett. Armagedon, en film där vår planet hotas av en fet meteor (asteroid?) som kan utrota allt liv på vår planet. Sen har vi ju Deep Impact med Elijha Wood i huvudrollen. Även där hotas vår värld av en sjukt überstor sten från yttre rymden. I båda dessa filmer skickas folk upp i rymden för att på något sätt stoppa den genom att spränga den i bitar. Science-fiction helt enkelt - eftersom det förmodligen inte går att landa på en sten i den hastigheten mot Jorden.

Vi har ju fler filmer som Day After Tomorrow där vår kära Växthuseffekt slår till över en natt. Det haglar isbitar i fotbolls storlek nere i Japan samtidigt som det irrar runt säkert 10 tromber i Los Angeles. Lite små kul, för oss som ser på alltså. För att komma in på ämnet om liv i rymden som jag inledde den här texten med så kan jag ju dra upp Mars Attack och Independence Day där utomjordningar anländer till vår planet och har bestämt sig för att utrota allt vad liv heter.

De två sistnämnda rymdfilmerna är väl de som enligt mig själv verkar minst troligast. Fast ska vi dra in kometer och annat omkring flygande stort och hårt material som svävar runt i rymden så tror jag helt klart att det är ett hot vi bör tänka på. Jo visst, jag kan väl medge att jag påverkats litegrann av dessa filmer och kanske låtit fantasin flödat iväg både en och två gånger när jag funderat kring ämnet. Men visst fasen kan det hända.

När jag gick i årskurs fem eller sex, kanske ännu tidigare, så minns jag hur man berättade på radion att forskare upptäckt en rymdsten (meteor/meteorit/asteroid) av något slag som var i kollisions kurs med Jorden och att vi skulle krocka med den år 2012. Notera att jag inte är helt säker på vad för sorts sten det var eller vilket år. Hur som helst så räknade jag ut att jag skulle ha varit omkring arton år då det hände. Senare lät man lyckligtvis meddela att den ändrade färdriktning och inte längre var ett hot mot oss. Har också läst någonstans att man ofta hittar rymdstenar i kollisionskurs men som även de bestämmer sig för att ändra färdriktning.

Jag har pratat med andra om det här och hört att chansen för att vår planet skulle kollidera med något stort i rymden är minimal. Den må vara liten men visst fasen finns det en chans att det händer.

Det jag vill komma fram till med det här inlägget är att jag tycker vi borde börja tänka på att förflytta oss och minska chansen för utplåning. Egentligen så har vi ju redan börjat bygga på en rymdstation där uppe och det finns redan folk som bor och jobbar på den. Jag letade upp lite källor innan jag började skriva och fann uppgifter på att George Bush har satt upp några mål inför framtiden angående rymden. Den första är att ha rymdstationen klar till år 2010. Där ska man sedan forska på vilka effekter det kan ha på människan att färdas månadsvis i rymden och även göra fler forskningar på strålning och växter.

Deras andra mål var att redan nu 2008 börja skicka upp robotar till vår Måne och utforska för att sedan 2015 börja förbereda för människan att bosätta sig på månen och att "redan" 2020 börja skicka dit folk. Man får väl anta att det folk man skicka till månen först är forskare och liknande. Så vi kan väl räkna med att människan har börjat kolonisera Månen om en sisådär 40år. Visst är det en början. Frågan är bara om det går tillräcklig fort.

_Geccod

USAs framtida rymdplaner.

image11
Geccod vill till Mars.

Om livet utanför Jorden

Jag lovade i förra inlägget att jag skulle blogga om vår överlevnadsinstinkt i det här blogg inlägget. Efter att ha funderat lite så har jag kommit fram till att det är ett ämne som får vänta lite. Känns rätt tungt att skriva om liksom.

Stjärnor har alltid fascinerat mig och det är alltid lika kul att kolla upp på dem. Vet inte varför då det för det mesta är samma sak man ser på. Förmodligen är det kul att se på då allt är så stort när man tänker efter. Ja, allt om man bortser från oss då. Jorden och vårt solsystem är ju bara en liten plutt i det stora Universum. Allting därute (/uppe) är ju så oändligt stort. Fast oändligt kanske är fel ord då man inte vet med säkerhet om Universum verkligen är oändligt.

Ett ämne som jag har märkt är ganska hett att diskutera om och som intresserar många är det som cirkulerar kring den stora frågan; "om det finns liv utanför Jorden?". Personligen så tror jag att vi på Jorden inte är de enda levande varelserna i Universum, med motiveringen av att allt är för stort för att vi skulle kunna vara de enda. Bara i vår egna galax, Vintergatan, har vi några hundra miljoner solsystem. Vilket alltså är sjukt många solsystem/stjärnor. Om man sedan tänker på alla dessa galaxer som finns bortom vår egna så blir det oräkneliga många solsystem som liknar vårt egna. Det här ämnet pratade jag om senast imorse med klassen under Naturkunskapen. Vår lärare tror inte att det finns något liv utanför Jorden. Visserligen så är han troende och tror på "Skapelsen", att Gud skapade livet. Det respekterar jag, helt klart. Dock är det inte en teori som jag själv tror på. Han (min lärare) har ju läst på mycket mer än jag har kring det här och är som sagt lärare så han vet ju otroligt mycket mer än jag om detta. Av det han läst berättade han att ingen forskare ännu har lyckats förklara hur liv uppstår. Att förklara hur liv uppstår känns som att förklara hur vår hjärna fungerar. Det är ingenting som vi människor har klarat, ännu. Det också någonting om att chansen av att liv skulle uppstå av sig självt i Universum är ju så otroligt liten och att det förmodligen inte skulle hända igen. Fast om sedan teorin om att Universum skulle vara oändligt stämmer så är ju då chansen att det skulle finnas mer liv oändlig också. Det betyder visserligen inte att vi någonsin kommer att träffa på dem.

Säkerligen vet många av er som läser detta att jag är rätt intresserad av fantasy och science-fiktion genrer i böcker, filmer och spel. Nu hoppas jag även att många av er har sett Star Wars filmerna (som för övrigt är bland det bästa jag sett inom film) eller åtminstonde vet vad det handlar om. Själva filmvärlden utspelar sig i en "galax lång, långt borta", för att citera inlednings texterna i filmerna. Vi människor är inte de enda varelserna i handlingen. Vi är snarare nästan en minoritet där. Det finns massor av andra varelser som lever tillsammans i stora städer på en massa olika planeter. Var och en av dessa varelser har förmodligen en lång bakrundhistoria liksom vi människor.

Frågan är vad är det som talar emot att detta inte är framtiden? Vi kanske inom bara 10 år blir besökta eller på ett eller annat sätt får kontakt med utomjordiskt intelligent liv. Det finns massor av fler framtids exempel att dra men det blir för mycket att skriva om och känns bara allmänt onödigt. Jag har ett spel som kallas Mass Effect. Liksom i Star Wars världen lever vi människor tillsammans med en massa andra varelser utanför vårt solsystem. Det som hände var att vi fann en sorts teknik på Mars som gav oss möjligheten att färdas mycket snabbare i rymden och på så sätt fick vi kontakt med dessa andra rymdvarelser som redan funnit varandra (kunde inte låta bli att dra ett till exempel).

Jag var inne på Aftonbladet.se tidiare och kikade runt på lite nyheter. Där hade någon kollat ganska noggrant på några bilder som en robot tagit på Mars som NASA sedan offentlig gjort. När bilden offentliggjordes är jag osäker på men nyheten publicerades i alla fall för exakt en vecka sedan.

Det den handlade om var att någon, som sagt, zoomat in på en bild och funnit någon som liknar en människo liknande varelse på ett berg. Personligen tror jag inte ett skit på att det skulle vara något annat än en del av berget. En tanke som däremot har dykt upp i den optimistiska och den mer fantasifyllda delen av mig är att det kanske är någon sorts eremit alien som lever på planeten för sig själv. Men då låter ju min första teori aningen mycket troligare. Se för er själva på den följande länken;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1687950.ab

Jag tror det är ett år sedan som de fann en ny planet som liknade vår egna planet väldigt mycket till utseende och man tror att den bär både luft och vatten. Fast det trodde man ju visserligen om Luna och Mars också till en början.
Det är som sagt ett riktigt intressant ämne som man skriva och prata om hur mycket som helst utan att bli mycket särskilt mycket klokare.

_Geccod

Smällt snön, kör en bil.

Det finns många filmer ute i världen. En speciell genre jag tänker på är dessa katastrof-filmer där vi får se vår jord på ett eller annat sätt gå under eller hindras från att gå under tack vare några astronauter eller soldater eller något annat kul. Som ni kanske har märkt så gillar jag att se på film. Jag tror det är därför jag har många jämförelser med filmer i mina blogginlägg. Fast det känns är rätt skönt och enkelt att jämför med dem, då de flesta av er också ser på film, tror jag. Andra filmer som egentligen borde kunna tillhöra genren katastrof-filmer borde ju vara zombiefilmerna som finns. Fast där är det visserligen inte vår jord som går under, snarare samhället egentligen.

Det jag vill komma fram till är ju att det är mycket prat om Växthuseffekten. Våran egna IRL (In Real Life) "katastrof-film". Det är ju så att vi släpper ut väldigt mycket koldioxid i naturen och har ju gjort det de senaste 150 åren. Vilket bidrar till att ozonlagret blir tätare och släpper in en massa värme i atmosfären som sedan egentligen ska studsa mot vår jord och sedan ut i rymden igen, typ. Men eftersom ozonlagret blir tätare så kommer ju inte den här värmen ut och klimatet blir därför väldigt mycket varmare. Jag har för mig att det är något sånt i alla fall. Om ni av någon skum anledning aldrig hört talas om det här eller har varit osäkra på hur det ligger till så rekommenderar jag att ni kikar in på wikipedia och läser om det, för att vara på den säkra(re) sidan. Jag själv orkar inte kolla upp det då det viktiga i det här blogg inlägget egentligen inte är hur det fungerar. Snarare vad som kommer hända.

Jag var och såg dokumentär filmen "En Obekväm Sanning" av Al Gore för cirka ett år sedan. Med skolan förstås. Jag kan ju säga att man får leta länge efter någon tråkigare film. Fast blir ni iväg skickade av skolan eller jobbet för att se den så borde ni inte skolka från att göra det. Helt klart värd att se på, inte för att det är kul (för det är det inte) utan för att det är nyttigt. I filmen visade de, bland mycket annat tråkigt, ett sorts diagram där vi fick se klimat temperaturen under en period av de senaste miljoner åren. Vi fick se kurvor från istiden då temperaturen var väldigt låg och så vidare. Det läskiga var att nu är klimatet varmare än någonsin och det håller fortfarande på att stiga. Afrika skulle om en massa år vara obeboeligt för att det skulle vara så varmt. Snön kan ju direkt hälsa hem (*jublar!*) och en massa djur likaså. Isarna vid polarna smälter ju de med, vi kan ju glömma att se några vilda isbjörnar eller pingviner i framtiden, även om jag tvivlar på att jag någonsin kommer att göra det ändå.

Det tjatas ju så mycket om att våra kära bilar släpper ut så mycket avgaser och att man bör minska på bilåkningarna runt om i världen. Inte minst i USA och Japan. Jag själv tycker det är riktigt bra men ändå ska jag ta körkort. Varför fasen ska jag ta körtkort om vi bör slut åka bil? Det är ju heldumt egentligen och det bästa vore ju om jag aldrig ens lärde mig köra. Men om folk inte lärde sig köra bil så skulle ju vårt samhälle rasa samman. Man måste kunna köra en bil för att få jobb nu för tiden ju. De borde se till att hitta på en jäkla bra lösning på naturvänliga bilar utan några utsläpp och det är fort!

Att vi kämpar mot den här växthuseffekten är, nu ska jag inte säga dumt och konstigt.. Det jag menar är att vi ändå kommer dö. Fast det som driver oss till att kämpa mot Växthuseffekten är ju denna ständiga överlevnads instinkt. En lite små kul instinkt vi har egentligen. Fast det är väl förmodligen bara jag som tycker, lat som jag är.
Ja då vet ni vad nästa blogg inlägg kommer handla om i alla fall.

Det kommer bli fler blogg inlägg om Växthuseffekten i framtiden.

_Geccod

image3

Vi vill se Dig lida

Bloggen är uppe och rullar igen. Not. Jag skulle ha förberett det lite, jag har funderat en hel del över ett bra ämne att blogga över och meningen var att jag skulle ha gjort ett inlägg i lördags, men det blev inte och igår kväll när jag just skulle börja skriva så ryktes modemet ur av min Mor. Typiskt.

Jag hoppas att ni som läser detta har hört talas om de barbariska Gladiatorspelen som ägde rum i arenan; Colosseum i Rom för ungefär 2000 år sedan, mer eller mindre. Fångar och kriminella som blev dömda till att bli en Gladiator. De slogs mot djur eller människor och i slutändan dödades de, oftast. Hemskt. Ni vet säkert om tjurfäktningarna som pågår i Spanien. Jag är osäker på om det är så nu för tiden, men jag vet att förr slutade det med att man dödade tjuren, utan att gå in på detaljer. Det är också hemskt, självklart.

Jag vet inte hur andra människor ser på detta, men i mina ögon är det ganska barbariskt. Bara alla dessa häxbränningar som fanns under medeltiden eller avrättningar över huvudtaget som man gick och kollade på nere på torget. Hur sjukt är inte det? Visserligen så gick man inte på häxbränning för att det var kul, men det är ändå rätt barbariskt. Nog med ordet "barbariskt" nu. Ni förstår vad jag menar.

Nu i vår tid finns det inga gladiatorliknande spel som jag kan komma på. Inga offentliga avrättningar, i alla fall inte som förr. Många diskuterar och kan verkligen inte förstå hur man kunde vilja gå och se på dessa gladiatorspel, avrättningar som fanns, eller kan vilja gå och se tjurfäktningar (de håller ju på än idag). De är ju, som sagt, hemska.

Många, så kallade, tortyrfilmer har släppts de senaste åren och fler (och blodigare) blir det. Några av de senare filmerna heter ju SAW, Hostel, Wrong Turn och The Hills Have Eyes. Det är filmer som i stort sett går ut på att inte bli uppäten, våldtagen eller torterad. Att överleva helt enkelt. Ett öde som inte många når. Vad kan det vara, kanske en eller två huvudpersoner totalt som överlever i de filmerna jag nämnde ovan.

Dessa filmer säljer så bra eftersom vi VILL se folk torteras. Nu ska jag inte dra alla över en kant, det finns faktiskt folk som inte vill gå och se dessa filmer, många av dem som vägrar att se dem är mödrar. Det är förmodligen någon sorts modersinstinkt som slår till efter att man föder barn. Men jag ska som sagt inte dra alla mödrar över en kant här heller även om jag kan säga att det är fler än min egna mor som har medgett detta.
Det jag ville komma till med att inte dra alla över en kant är att många, efter att ha sett någon av ovan nämnda filmer eller liknande filmer, efteråt går och diskuterar om att det är en av de sjukaste filmer de sett. Jag däribland.
Nu kommer den stora frågan. Varför gör vi det? Varför säger vi att de var så barbariska för i tiden när vi (folk som sett bland annat ovan nämnda filmer) själva älskar att gå se sådana filmer, vi vill se andra plågas. Det är självklart, så vitt jag vet, inte på riktigt det som händer i filmerna men ändå stillar det våra behov att se dem.

Som ni säkert vet så skapas inte behov, de har alltid funnits där men vi kommer på nya sätt att stilla dem bara. Kan man säga att vi nu för tiden är mindre barbariska än förr? Vi ser inte på när människor dödas IRL, utan iställetser vi dem dödas och torteras på låtsas.

Nu ska jag inte flumma vidare alltför länge till men jag kan inte låta bli att dra upp Förintelsen från Andra Världskriget. Hur kunde folk göra detta, hur kunde man arbeta på lägrena utan att göra något. Hur kan man ens tänka tanken att kanske göra det som folk gjorde i dessa läger. Är det Behovet som ligger där någonstans långt bak i hjärnan som tillåter folk att göra detta? Att man tillfredställer sig själv genom alla dessa film, gladiator spel och avrättnngar?

Det skulle faktiskt inte förvåna mig ett dugg om det kom fram att det funnit eller finns ett företag liknande det som finns i Hostel där folk budgiver för att få tortera människor eller se på folk som torteras. Inte ett dugg.

Denna blogg grundar sig helt och håller på mina tankar. Jag påstår inte att det är som jag skriver det är snarare som jag tror, bortsett från faktan som så vitt jag vet är sann. Det jag tror med dessa tankar? Att det finns ett Behov att se folk plågas på något sätt.

Nu vill jag höra era åsikter om detta. Jag vill ha ett större perspektiv på ämnet och inte bara mitt egna.
Jag själv är kanske bara allmänt "ung och dum" och har helt fel, som man brukar säga.

_Geccod

PS.
Jag räknar med att få in minst tre blogg inlägg i veckan.
DS.


Efter Reflektion, (22/1 - 08)

Har funderat lite på det här ämnet under dagen. Det är ju trots allt en ganska bisarr tanke jag har kommit upp med. Rätt svår att föreställa sig när man faktiskt är ute bland människor istället för när man sitter såhär framför datorn.
Men jag håller fortfarande fast vid vad jag skrivit i inlägget, typ. Jag tror det är något som finns där bak i hjärnan som gör att vi vill se folk "lida". Kan det kanske även bero på den ständiga nyfikenhet som råder bland oss människor?

Jag publicerade blogginlägget på en annan sida och här fått lite kommentarer och åsikter om bloggen.
Vissa tror att folk som torterar andra kanske gör det för att få känna makt, vilket enligt min mening låter rätt troligt.
Sen finns det ju det här tv programmet, Sports Disasters som är riktigt populärt. Vi gillar som sagt att se andra skada sig.

En bisarr tanke som sagt. Men nu har jag efter tänkt lite. Alltid bra att göra, även om jag som sagt står fast vid mina åsikter.

_Geccod




RSS 2.0