När Hösten Är Här

När Hösten Är Här

Hösten är här när löven faller
till marken och nakna träd
syns i parken

Hösten är här när löven på
marken prasslar och jag
utanför hör vinden vina

Hösten är här när kylan mig
pina och regnet göra min kläder blöta

Hösten är härnär jag doften
av nyplockad svamp känna och
fallna löv som man bränna

Hösten är här när jag känner
smaken avvarm choklad
och korven som vi i skogen grillar

För det är vad jag gillar
när hösten är här.

En dikt som vi fick att skriva som uppgift i Skapande Svenska. Det skulle vara en höstdikt där vi beskriver hösten med våra fem sinnen. Fem verser lång med andra ord. Satt med den ett ganska bra tag för två-tre veckor sedan och lämnade stolt in den. Fick tillbaka den förra fredagen och måste göra om den eftersom varje vers var tvungen att bli fyra rader lång. Något som jag helt missade.

Smått irriterande...

_Geccod






Smittan Sprider Sig-

Han sprang, sprang som aldrig förr. Varför visste han inte, han brydde sig inte. Han tänkte inte. En ränna av saliv rann från hans mun och ner längs med halsen för att blanda sig med blodet som färgat hans nyligen gröna tjocktröja röd. Armarna slängdes fram och tillbaka i takt med fotstegen. Som om han totalt tappat kontroll över dem och inte längre orkade bry sig att ens använda dem. Han hörde ett skrik från en kvinna på andra sidan gatan. Bredvid henne låg en yngre flicka som troligen varit hennes dotter men som nu låg livlös i en pöl av blod. Personen som gjort detta var spårlöst försvunnen men med tanke på skriken längre bort så måste han har funnit ett nytt offer.

Det enda den dreglande mannen behövde nu var blod. Det var ingen tanke han hade, utan snarare en känsla. En instinkt. Han rusade ut på gatan i riktning mot kvinnan som fortfarande stod och skrek bredvid den livlösa flickan, i blodpölen som nu börjat sprida från trottoaren och ned längs med vägkanten. En ambulans i uttryckning var nära på att ge mannen samma öde som flickan, men föraren hann strax innan att väja åt sidan för istället krascha in i en bil som stod parkerad på gatan lite längre fram. Den dreglande mannen brydde sig föga om ambulansen eller att han nyss varit nära på att dö. Istället slängde han sig på kvinnan som om hon vore en madrass och som en sådan föll hon mot marken. Det dröjde inne länge förrän även hon gått samma öde som sin dotter och ännu mindre tid tog det för hennes blod att förena sig med sin avkommas blod.

/ Intro ending

"Dags att vakna nu gumman". Hörde hon sin mammas röst säga stressat borta i dörrgläntan. Hon slog upp ögonen och såg sig omkring lite i rummet. Hon tänkte på vad hon precis drömt, men glömde snabbt bort det och drog fram Ljunga som under natten hade börjat klämma sig in mellan sängen och den mörkblå väggen. Ljunga hette hennes nallebjörn. Maria hade kallat den för det ända sedan hon lärt sig prata. Hon böjde upp benen och skapade ett berg av täcket, ett berg som hon lät Ljunga klättra upp på nu när hon var ute på äventyr. Hon måste egentligen göra sig iordning för skolan, fast hon har gott om tid på sig. Det vet hon.

Samtidigt står Lars 32 år och skickar iväg ett mail från sin mobiltelefon i väntan på bussen. Han har precis varit och lämnat in Kalle, hans son, på dagis. Han känner sig lite orolig eftersom Kalle varit sjuk i över en vecka nu. Men då febern lade sig för två dagar sedan så trodde han att det skulle gå bra. Visserligen var han fortfarande lite hostig, men de på Vårdcentralen hade berättat att sånt brukade hålla i sig ett bra tag efter det att man blivit frisk. Innan han lämnade Kalle gav han sin son en kram och lovade att hämta upp honom efter jobbet i eftermiddag. Fast det skulle han aldrig komma att göra. I själva verket så skulle han inte ens se sin son igen. Det visste inte Kalle, det visste han inte ens själv.

"Skynda på nu, frukosten står framme!", tjatade hennes mamma. Hon var alltid stressad till jobbet. Fast det var i och för sig ingenting som Maria tänkte på, hon hade liksom alltid varit sådär på morgnarna sedan Maria börjat skolan och nu gick hon sitt andra läsår. Hon stirrade på klockan som hängde på väggen mitt emot henne samtidigt som hon långsamt tuggade i sig sin ostmacka. Nu slog den halv åtta. Hennes kastanjebruna hår hade hon borstat då hon gick upp och efter frukosten skulle hon även borsta tänderna. Ryggsäcken hade hon packat kvällen innan, det var lika självklart som att hon borstade håret innan frukosten och tänderna efteråt varje morgon.

Högljutt och snabbt svischade en ambulans förbi den rullande bussen. Två tonårs tjejer som satt ungefär två rader bakom Lars diskuterade om vad som kan ha hänt. Men det ämnet försvann i samma hastighet som ambulansen åkt förbi och de var snart inne på ämnet om förra helgens händelser igen. Snart började små vattendroppar dyka upp på fönsterrutan brevid honom och han svor tyst för sig själv över det dåliga vädret.

...

Det ni läste nu är en början på en novell som jag snart skrivit klart. Tänkte lägga upp den i små delar med jämna mellanrum här i bloggen.

Kommentarer uppskattas!

_Geccod



RSS 2.0