Dags att börja tänka på refrängen?

Jag har tidigare bloggat om rymden. Om denna ständiga fråga om det finns liv därute. Ett annat ämne som jag skrivit om är ju även denna ständigt oroande Växthuseffekt som det skrivit och pratats så mycket om. Tydligen så har de lyckats ganska bra med att nå ut om den eftersom jag själv, 16 år, vet vad det är och vad som kan komma att hända om vi inte gör någonting åt det.

Jag inledde även min nystartade blogg med ett inlägg om tortyr och lidande. Att vi gillar att se folk skadas och vår värld gå under och där jag drog flera så kallade tortyrfilmer (eller splatterfilmer om ni så vill kalla det) som exempel. Nu tänkte jag dra upp några (natur)katastrof-filmer som jag antar att några av er har sett. Armagedon, en film där vår planet hotas av en fet meteor (asteroid?) som kan utrota allt liv på vår planet. Sen har vi ju Deep Impact med Elijha Wood i huvudrollen. Även där hotas vår värld av en sjukt überstor sten från yttre rymden. I båda dessa filmer skickas folk upp i rymden för att på något sätt stoppa den genom att spränga den i bitar. Science-fiction helt enkelt - eftersom det förmodligen inte går att landa på en sten i den hastigheten mot Jorden.

Vi har ju fler filmer som Day After Tomorrow där vår kära Växthuseffekt slår till över en natt. Det haglar isbitar i fotbolls storlek nere i Japan samtidigt som det irrar runt säkert 10 tromber i Los Angeles. Lite små kul, för oss som ser på alltså. För att komma in på ämnet om liv i rymden som jag inledde den här texten med så kan jag ju dra upp Mars Attack och Independence Day där utomjordningar anländer till vår planet och har bestämt sig för att utrota allt vad liv heter.

De två sistnämnda rymdfilmerna är väl de som enligt mig själv verkar minst troligast. Fast ska vi dra in kometer och annat omkring flygande stort och hårt material som svävar runt i rymden så tror jag helt klart att det är ett hot vi bör tänka på. Jo visst, jag kan väl medge att jag påverkats litegrann av dessa filmer och kanske låtit fantasin flödat iväg både en och två gånger när jag funderat kring ämnet. Men visst fasen kan det hända.

När jag gick i årskurs fem eller sex, kanske ännu tidigare, så minns jag hur man berättade på radion att forskare upptäckt en rymdsten (meteor/meteorit/asteroid) av något slag som var i kollisions kurs med Jorden och att vi skulle krocka med den år 2012. Notera att jag inte är helt säker på vad för sorts sten det var eller vilket år. Hur som helst så räknade jag ut att jag skulle ha varit omkring arton år då det hände. Senare lät man lyckligtvis meddela att den ändrade färdriktning och inte längre var ett hot mot oss. Har också läst någonstans att man ofta hittar rymdstenar i kollisionskurs men som även de bestämmer sig för att ändra färdriktning.

Jag har pratat med andra om det här och hört att chansen för att vår planet skulle kollidera med något stort i rymden är minimal. Den må vara liten men visst fasen finns det en chans att det händer.

Det jag vill komma fram till med det här inlägget är att jag tycker vi borde börja tänka på att förflytta oss och minska chansen för utplåning. Egentligen så har vi ju redan börjat bygga på en rymdstation där uppe och det finns redan folk som bor och jobbar på den. Jag letade upp lite källor innan jag började skriva och fann uppgifter på att George Bush har satt upp några mål inför framtiden angående rymden. Den första är att ha rymdstationen klar till år 2010. Där ska man sedan forska på vilka effekter det kan ha på människan att färdas månadsvis i rymden och även göra fler forskningar på strålning och växter.

Deras andra mål var att redan nu 2008 börja skicka upp robotar till vår Måne och utforska för att sedan 2015 börja förbereda för människan att bosätta sig på månen och att "redan" 2020 börja skicka dit folk. Man får väl anta att det folk man skicka till månen först är forskare och liknande. Så vi kan väl räkna med att människan har börjat kolonisera Månen om en sisådär 40år. Visst är det en början. Frågan är bara om det går tillräcklig fort.

_Geccod

USAs framtida rymdplaner.

image11
Geccod vill till Mars.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0