Life by Geccod

Jag lovade i förra inlägget att jag skulle blogga om vår överlevnadsinstinkt i det här blogg inlägget. Efter att ha funderat lite så har jag kommit fram till att det är ett ämne som får vänta lite. Känns rätt tungt att skriva om liksom.

Stjärnor har alltid fascinerat mig och det är alltid lika kul att kolla upp på dem. Vet inte varför då det för det mesta är samma sak man ser på. Förmodligen är det kul att se på då allt är så stort när man tänker efter. Ja, allt om man bortser från oss då. Jorden och vårt solsystem är ju bara en liten plutt i det stora Universum. Allting därute (/uppe) är ju så oändligt stort. Fast oändligt kanske är fel ord då man inte vet med säkerhet om Universum verkligen är oändligt.

Ett ämne som jag har märkt är ganska hett att diskutera om och som intresserar många är det som cirkulerar kring den stora frågan; "om det finns liv utanför Jorden?". Personligen så tror jag att vi på Jorden inte är de enda levande varelserna i Universum, med motiveringen av att allt är för stort för att vi skulle kunna vara de enda. Bara i vår egna galax, Vintergatan, har vi några hundra miljoner solsystem. Vilket alltså är sjukt många solsystem/stjärnor. Om man sedan tänker på alla dessa galaxer som finns bortom vår egna så blir det oräkneliga många solsystem som liknar vårt egna. Det här ämnet pratade jag om senast imorse med klassen under Naturkunskapen. Vår lärare tror inte att det finns något liv utanför Jorden. Visserligen så är han troende och tror på "Skapelsen", att Gud skapade livet. Det respekterar jag, helt klart. Dock är det inte en teori som jag själv tror på. Han (min lärare) har ju läst på mycket mer än jag har kring det här och är som sagt lärare så han vet ju otroligt mycket mer än jag om detta. Av det han läst berättade han att ingen forskare ännu har lyckats förklara hur liv uppstår. Att förklara hur liv uppstår känns som att förklara hur vår hjärna fungerar. Det är ingenting som vi människor har klarat, ännu. Det också någonting om att chansen av att liv skulle uppstå av sig självt i Universum är ju så otroligt liten och att det förmodligen inte skulle hända igen. Fast om sedan teorin om att Universum skulle vara oändligt stämmer så är ju då chansen att det skulle finnas mer liv oändlig också. Det betyder visserligen inte att vi någonsin kommer att träffa på dem.

Säkerligen vet många av er som läser detta att jag är rätt intresserad av fantasy och science-fiktion genrer i böcker, filmer och spel. Nu hoppas jag även att många av er har sett Star Wars filmerna (som för övrigt är bland det bästa jag sett inom film) eller åtminstonde vet vad det handlar om. Själva filmvärlden utspelar sig i en "galax lång, långt borta", för att citera inlednings texterna i filmerna. Vi människor är inte de enda varelserna i handlingen. Vi är snarare nästan en minoritet där. Det finns massor av andra varelser som lever tillsammans i stora städer på en massa olika planeter. Var och en av dessa varelser har förmodligen en lång bakrundhistoria liksom vi människor.

Frågan är vad är det som talar emot att detta inte är framtiden? Vi kanske inom bara 10 år blir besökta eller på ett eller annat sätt får kontakt med utomjordiskt intelligent liv. Det finns massor av fler framtids exempel att dra men det blir för mycket att skriva om och känns bara allmänt onödigt. Jag har ett spel som kallas Mass Effect. Liksom i Star Wars världen lever vi människor tillsammans med en massa andra varelser utanför vårt solsystem. Det som hände var att vi fann en sorts teknik på Mars som gav oss möjligheten att färdas mycket snabbare i rymden och på så sätt fick vi kontakt med dessa andra rymdvarelser som redan funnit varandra (kunde inte låta bli att dra ett till exempel).

Jag var inne på Aftonbladet.se tidiare och kikade runt på lite nyheter. Där hade någon kollat ganska noggrant på några bilder som en robot tagit på Mars som NASA sedan offentlig gjort. När bilden offentliggjordes är jag osäker på men nyheten publicerades i alla fall för exakt en vecka sedan.

Det den handlade om var att någon, som sagt, zoomat in på en bild och funnit någon som liknar en människo liknande varelse på ett berg. Personligen tror jag inte ett skit på att det skulle vara något annat än en del av berget. En tanke som däremot har dykt upp i den optimistiska och den mer fantasifyllda delen av mig är att det kanske är någon sorts eremit alien som lever på planeten för sig själv. Men då låter ju min första teori aningen mycket troligare. Se för er själva på den följande länken;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1687950.ab

Jag tror det är ett år sedan som de fann en ny planet som liknade vår egna planet väldigt mycket till utseende och man tror att den bär både luft och vatten. Fast det trodde man ju visserligen om Luna och Mars också till en början.
Det är som sagt ett riktigt intressant ämne som man skriva och prata om hur mycket som helst utan att bli mycket särskilt mycket klokare.

_Geccod

Det finns många filmer ute i världen. En speciell genre jag tänker på är dessa katastrof-filmer där vi får se vår jord på ett eller annat sätt gå under eller hindras från att gå under tack vare några astronauter eller soldater eller något annat kul. Som ni kanske har märkt så gillar jag att se på film. Jag tror det är därför jag har många jämförelser med filmer i mina blogginlägg. Fast det känns är rätt skönt och enkelt att jämför med dem, då de flesta av er också ser på film, tror jag. Andra filmer som egentligen borde kunna tillhöra genren katastrof-filmer borde ju vara zombiefilmerna som finns. Fast där är det visserligen inte vår jord som går under, snarare samhället egentligen.

Det jag vill komma fram till är ju att det är mycket prat om Växthuseffekten. Våran egna IRL (In Real Life) "katastrof-film". Det är ju så att vi släpper ut väldigt mycket koldioxid i naturen och har ju gjort det de senaste 150 åren. Vilket bidrar till att ozonlagret blir tätare och släpper in en massa värme i atmosfären som sedan egentligen ska studsa mot vår jord och sedan ut i rymden igen, typ. Men eftersom ozonlagret blir tätare så kommer ju inte den här värmen ut och klimatet blir därför väldigt mycket varmare. Jag har för mig att det är något sånt i alla fall. Om ni av någon skum anledning aldrig hört talas om det här eller har varit osäkra på hur det ligger till så rekommenderar jag att ni kikar in på wikipedia och läser om det, för att vara på den säkra(re) sidan. Jag själv orkar inte kolla upp det då det viktiga i det här blogg inlägget egentligen inte är hur det fungerar. Snarare vad som kommer hända.

Jag var och såg dokumentär filmen "En Obekväm Sanning" av Al Gore för cirka ett år sedan. Med skolan förstås. Jag kan ju säga att man får leta länge efter någon tråkigare film. Fast blir ni iväg skickade av skolan eller jobbet för att se den så borde ni inte skolka från att göra det. Helt klart värd att se på, inte för att det är kul (för det är det inte) utan för att det är nyttigt. I filmen visade de, bland mycket annat tråkigt, ett sorts diagram där vi fick se klimat temperaturen under en period av de senaste miljoner åren. Vi fick se kurvor från istiden då temperaturen var väldigt låg och så vidare. Det läskiga var att nu är klimatet varmare än någonsin och det håller fortfarande på att stiga. Afrika skulle om en massa år vara obeboeligt för att det skulle vara så varmt. Snön kan ju direkt hälsa hem (*jublar!*) och en massa djur likaså. Isarna vid polarna smälter ju de med, vi kan ju glömma att se några vilda isbjörnar eller pingviner i framtiden, även om jag tvivlar på att jag någonsin kommer att göra det ändå.

Det tjatas ju så mycket om att våra kära bilar släpper ut så mycket avgaser och att man bör minska på bilåkningarna runt om i världen. Inte minst i USA och Japan. Jag själv tycker det är riktigt bra men ändå ska jag ta körkort. Varför fasen ska jag ta körtkort om vi bör slut åka bil? Det är ju heldumt egentligen och det bästa vore ju om jag aldrig ens lärde mig köra. Men om folk inte lärde sig köra bil så skulle ju vårt samhälle rasa samman. Man måste kunna köra en bil för att få jobb nu för tiden ju. De borde se till att hitta på en jäkla bra lösning på naturvänliga bilar utan några utsläpp och det är fort!

Att vi kämpar mot den här växthuseffekten är, nu ska jag inte säga dumt och konstigt.. Det jag menar är att vi ändå kommer dö. Fast det som driver oss till att kämpa mot Växthuseffekten är ju denna ständiga överlevnads instinkt. En lite små kul instinkt vi har egentligen. Fast det är väl förmodligen bara jag som tycker, lat som jag är.
Ja då vet ni vad nästa blogg inlägg kommer handla om i alla fall.

Det kommer bli fler blogg inlägg om Växthuseffekten i framtiden.

_Geccod

Söndagar associerar många med deppighet och som en allmänt tråkig dag. Oftast för att det är sista dagen på helgen och att är en dag kvar till den dagen som även väldigt många anser som den värsta dagen på veckan. Okej, jag är faktiskt inte säker på att det är många som tycker så. Men av de jag pratat med och vad man oftast hör på en söndag som denna är att det känns trist då skolan eller jobbet börjar imorgon igen.

Visst, jag ska inte säga att de har fel. Det är ju helt klart skönare att ha helg, tycker jag i alla fall. Är rätt säker på att många tycker så om det. Jag brukar räkna in fredagar som en helg dag. Åtminstonde eftermiddagen då man har gått hem från jobbet eller plugget. Då är det ju helg. En helg på cirka tre dagar. Om vi ser helgen så, så deppar man alltså bort en tredjedel av helgen. Om ni hellre ser fredagen som en vardag och helgen två dagar lång, då blir det ju inte bättre. För då går man och deppar bort halva helgen. Vad jag menar med att "deppa" bort den är mest att man går runt och typ klagar över "att det är måndag imorgon". Alltså inte att alla är på dåligt humör och dyng deprimerade. Lite svårt att förklara då jag i stort sätt nyss sa emot mig själv. Det jag menar är att det inte blir bättre över att man går runt och klagar över att det är måndag dagen efter eller att helgen är slut. Det vore ju mycket bättre om man istället såg söndagen som en del av helgen och inte tänkte på morgondagen.

Bara en lite grej att tänka på, ni som känner er utpekade.

Det här känns som ett ganska onödigt inlägg, men jag var tvungen att skriva av mig lite. Har för övrigt varit på cirkusen idag och haft Julgransplundring. Det är då alla nybörjare uppträder för första gången. Lite kul att vara med sin egna nybörjargrupp då eftersom jag minns mitt allra första uppträdande på Julgransplundringen för 8 år sedan. Plugg imorn, fy fan var trist med måndag igen.

_Geccod

Kom för några minuter sedan hem från biografen där jag varit och sett på premiären av filmen "I am Legend" tillsammans med Viktor. Jag kom dit med höga förväntningar efter att ha knarkat alla trailers åtaliga gånger under sena hösten och vintern. Nu efter att ha sett filmen kan jag då inte påstå att jag är besviken, trots att den egentligen inte var som jag föreställt mig.

Vi dras in i filmen då Robert är ute och jagar tillsammans med sin hund, Sam, och sin röda Mustang GT 500 Shelby på forna New York Cities ödelagda gator. Det är öppningscenen och de första intrycken man får om filmen är att allting har gått rent åt helvete. Ni som liksom jag har kollat trailerna alldeles för många gånger ( och även ni andra som sett dem några färre gång) vet precis vad som har hänt med samhället och varför det har gått åt helvete. När jag tänker efter var inte det där öppningsscenen. men vi kan kalla den det ändå. Filmen hinner börja innan ens filmbolagets logo har kommit upp på bild och vi dras in i en tv intervju där vi får veta att en kvinna har botat cancer genom att genmodifiera en annan sjukdom.

Under filmens gång får vi senare veta att detta botemedel på något sätt lyckas mutera sig och även mutera och döda människorna som de först trodde var botade. Det sprids luftburet och snart inser man vad som är på väg att hända. Regeringen och militären sätter staden i karantän och den ende överlevande människan är Robert Neville, en läkare av något slag som jobbat med att försöka motverka denna mutering. Han fördriver sin tid med att jaga, som jag tidigare nämnde, träna och plundra lägenheter på mat tillsammans med sin hund och bästevän, Sam. Samtidigt som han fortsätter att jobba med att hitta ett botemedel genom olika labbar i sin källare.

Folk säger att detta är en filmblandning av Cast Away och 28 Dagar Senare. Jag kan se vissa samband, men de är inte särskilt stora.På papper kan man tro att, liksom de ovan nämnda filmerna, kommer vara en lugn och ganska stillsam film. Det här är snarare en film med mycket, mycket mer spänning och en hel del action. Det var faktiskt svårt att hålla sig stilla i många scener där man vet att något ska hända men man blir ändå lika häpen när det händer. Den lockas trots de vardagliga aktiviteterna hålla sig väldigt omväxlande och även i de lugna scenerna förbereder man sig inför de spännande, då de alltid är på väg.



Will Smith är inte lika skämtsam som i sina tidigare filmer. Förståeligt med tanke på hans situtation i den här filmen. Trots det är han riktigt bra och lyckas såklart klämma in ett och annat roligt citat ibland samtidigt som han spelare sin roll riktigt bra.

Många har även gnällt över animeringen av de Smittade. Jag ser allvarligt talat inte varför. Det är absolut inget fel på den och jag ser ingen anledning till att jag skulle vilja ha den bättre än vad den faktiskt är. Verkligen ingen anledning till att dra ner betyget på den som vissa gjort. Innan jag avslutar så ska jag inte spoila slutet för er men jag kan inte låta bli att berätta att den här filmen är början på någonting stort.
Kul att de tänker i samma banor som jag tänker med mina noveller.

4/5

_Geccod

Imorgon är det den 25:de januari. Då har exakt en månad gått sedan juldagen.
Fast det var inte vad jag tänkte skriva om nu. Imorgon är det även sista dagen till att lämna in våra val om inriktningar på Tekniklinjen och dessutom individuella val som många av lektionerna kommer bestå utav nästa läsår. Man kan säga att jag antingen ikväll eller imorgon ska göra ett val som kommer att påverka hela min framtid. Just nu känns det rätt så lugnt ändå mot hur det kunde ha känts. Jag är ganska säker på hur jag vill ha min framtid. När man tänker efter så gör man ju dagligen val som kommer påverka ens framtid. Fast det här valet är ju aningen större än de vardagliga valen.

Jag kommer välja Datateknik som inriktning, då väljer jag höskoleinriktat vilket innebär att det blir extra mycket matte och fysik. Efter att jag pluggat klart de här tre åren så kanske det blir hemvärnet för min del. Får se, jag vet inte om jag känner för att göra den riktigt. Om jag inte gör den så får vi se om jag har tillräckligt med pengar, för då åker jag utomlands någonstans i ett år eller två. Typ till USA eller Frankrike. Kan vara bra att lära sig franska till kommande jobb. På tal om jobb. Det yrke som känns mest intressant just nu är spelutveckling. Jag gillar att spela tv-spel och det verkar helt enkelt som ett ganska sjysst yrke.

Eftersom jag väljer Datateknik nu så kommer jag att få prova på bland annat programmering under dessa tre år. Tycker jag att det är totalt skit tråkigt så behöver jag ju inte välja att vidareutbilda mig till programmerare. Visserligen så finns det ju många mer jobb än programmering när man utvecklar spel. Jag ska kolla vidare på det.
Om jag ångrar mig någon gång under den kommande gymnasietiden så kan jag ändå utbilda mig till något helt annat. Att jobba med rymdforskning på något sätt verkar också väldigt intressant. Civilingenjör borde man ju också kunna bli.

Nu drömmer jag mig bort ganska mycket som ni kanske ser. Skönt att kunna göra det ibland. Det är ju egentligen inte bara att peka och välja ett yrke just nu. Det gäller ju att orka plugga med det som behövs. Spelutveckling betyder ytterligare tre års studering efter gymnasiet. Civilinjenjör är på hela fem års vidareutbildning, minst.

Mycket blir det.. Men spelutveckling av något slag är det som verkar intressantast nu. Gå klart gymnasiet och sen sticka utomlands ett år för att sedan komma tillbaka och plugga vidare. Låter bra.

_Geccod

"En helikopter kraschlandade på en kyrkogård i Norge. Hittils har man funnit 350 omkomna."

Bloggen är uppe och rullar igen. Not. Jag skulle ha förberett det lite, jag har funderat en hel del över ett bra ämne att blogga över och meningen var att jag skulle ha gjort ett inlägg i lördags, men det blev inte och igår kväll när jag just skulle börja skriva så ryktes modemet ur av min Mor. Typiskt.

Jag hoppas att ni som läser detta har hört talas om de barbariska Gladiatorspelen som ägde rum i arenan; Colosseum i Rom för ungefär 2000 år sedan, mer eller mindre. Fångar och kriminella som blev dömda till att bli en Gladiator. De slogs mot djur eller människor och i slutändan dödades de, oftast. Hemskt. Ni vet säkert om tjurfäktningarna som pågår i Spanien. Jag är osäker på om det är så nu för tiden, men jag vet att förr slutade det med att man dödade tjuren, utan att gå in på detaljer. Det är också hemskt, självklart.

Jag vet inte hur andra människor ser på detta, men i mina ögon är det ganska barbariskt. Bara alla dessa häxbränningar som fanns under medeltiden eller avrättningar över huvudtaget som man gick och kollade på nere på torget. Hur sjukt är inte det? Visserligen så gick man inte på häxbränning för att det var kul, men det är ändå rätt barbariskt. Nog med ordet "barbariskt" nu. Ni förstår vad jag menar.

Nu i vår tid finns det inga gladiatorliknande spel som jag kan komma på. Inga offentliga avrättningar, i alla fall inte som förr. Många diskuterar och kan verkligen inte förstå hur man kunde vilja gå och se på dessa gladiatorspel, avrättningar som fanns, eller kan vilja gå och se tjurfäktningar (de håller ju på än idag). De är ju, som sagt, hemska.

Många, så kallade, tortyrfilmer har släppts de senaste åren och fler (och blodigare) blir det. Några av de senare filmerna heter ju SAW, Hostel, Wrong Turn och The Hills Have Eyes. Det är filmer som i stort sett går ut på att inte bli uppäten, våldtagen eller torterad. Att överleva helt enkelt. Ett öde som inte många når. Vad kan det vara, kanske en eller två huvudpersoner totalt som överlever i de filmerna jag nämnde ovan.

Dessa filmer säljer så bra eftersom vi VILL se folk torteras. Nu ska jag inte dra alla över en kant, det finns faktiskt folk som inte vill gå och se dessa filmer, många av dem som vägrar att se dem är mödrar. Det är förmodligen någon sorts modersinstinkt som slår till efter att man föder barn. Men jag ska som sagt inte dra alla mödrar över en kant här heller även om jag kan säga att det är fler än min egna mor som har medgett detta.
Det jag ville komma till med att inte dra alla över en kant är att många, efter att ha sett någon av ovan nämnda filmer eller liknande filmer, efteråt går och diskuterar om att det är en av de sjukaste filmer de sett. Jag däribland.
Nu kommer den stora frågan. Varför gör vi det? Varför säger vi att de var så barbariska för i tiden när vi (folk som sett bland annat ovan nämnda filmer) själva älskar att gå se sådana filmer, vi vill se andra plågas. Det är självklart, så vitt jag vet, inte på riktigt det som händer i filmerna men ändå stillar det våra behov att se dem.

Som ni säkert vet så skapas inte behov, de har alltid funnits där men vi kommer på nya sätt att stilla dem bara. Kan man säga att vi nu för tiden är mindre barbariska än förr? Vi ser inte på när människor dödas IRL, utan iställetser vi dem dödas och torteras på låtsas.

Nu ska jag inte flumma vidare alltför länge till men jag kan inte låta bli att dra upp Förintelsen från Andra Världskriget. Hur kunde folk göra detta, hur kunde man arbeta på lägrena utan att göra något. Hur kan man ens tänka tanken att kanske göra det som folk gjorde i dessa läger. Är det Behovet som ligger där någonstans långt bak i hjärnan som tillåter folk att göra detta? Att man tillfredställer sig själv genom alla dessa film, gladiator spel och avrättnngar?

Det skulle faktiskt inte förvåna mig ett dugg om det kom fram att det funnit eller finns ett företag liknande det som finns i Hostel där folk budgiver för att få tortera människor eller se på folk som torteras. Inte ett dugg.

Denna blogg grundar sig helt och håller på mina tankar. Jag påstår inte att det är som jag skriver det är snarare som jag tror, bortsett från faktan som så vitt jag vet är sann. Det jag tror med dessa tankar? Att det finns ett Behov att se folk plågas på något sätt.

Nu vill jag höra era åsikter om detta. Jag vill ha ett större perspektiv på ämnet och inte bara mitt egna.
Jag själv är kanske bara allmänt "ung och dum" och har helt fel, som man brukar säga.

_Geccod

PS.
Jag räknar med att få in minst tre blogg inlägg i veckan.
DS.

---

Efter Reflektion, (22/1 - 08)

Har funderat lite på det här ämnet under dagen. Det är ju trots allt en ganska bisarr tanke jag har kommit upp med. Rätt svår att föreställa sig när man faktiskt är ute bland människor istället för när man sitter såhär framför datorn.
Men jag håller fortfarande fast vid vad jag skrivit i inlägget, typ. Jag tror det är något som finns där bak i hjärnan som gör att vi vill se folk "lida". Kan det kanske även bero på den ständiga nyfikenhet som råder bland oss människor?

Jag publicerade blogginlägget på en annan sida och här fått lite kommentarer och åsikter om bloggen.
Vissa tror att folk som torterar andra kanske gör det för att få känna makt, vilket enligt min mening låter rätt troligt.
Sen finns det ju det här tv programmet, Sports Disasters som är riktigt populärt. Vi gillar som sagt att se andra skada sig.

En bisarr tanke som sagt. Men nu har jag efter tänkt lite. Alltid bra att göra, även om jag som sagt står fast vid mina åsikter.

_Geccod

Jag tror vi går mot ljusare tider. Här i Norrköping är det riktigt skönt ute. Blå himmel och inte alltför kallt heller. Blåsten är knapp, så det är skönt ute alltså.

Tog en promenad hem både igår och idag. Har bara gjort det någon gång förut och även om det är mulet och grått ute, som igår till exempel, så är det skönt. Det kanske bara är jag som varit ute alltför lite den senaste tiden, men skönt är det. Man hinner fundera kring massor med saker. Har spekulerat lite kring några ämnen som kanske är värda att blogga kring.

Har känt ett grymt behov av att få skriva av mig den senaste tiden, speciellt igår kväll när jag gått och lagt mig. Så jag tänkte starta om Geccod Bloggen. Förr har jag skrivit mycket kring mig själv och mitt liv, har kunnat gnälla av mig riktigt mycket. Visst, det är skönt att göra så men hur kul är det för andra att läsa det?
Eller jag vet väl egentligen inte vad ni tycker om det när jag tänker efter. I verkliga livet är det ju sällan kul att vara med någon som bara gnäller och är missnöjd med allt och alla. Förmodligen är det väl därför som jag gnällt i bloggen så pass mycket, i brist på att göra det i verkliga livet.

Men om man nu skulle jämföra att läsa om dåliga saker och bra saker så skulle nog dåliga saker, i teorin, vara intressantare. Det är ju så med det mesta här i livet.
Skräpmat är godare än nyttig mat, människor älskar att göra sånt som man inte får göra och bara det med att röka - hur onyttigt är inte det? Men ändå röker vi.

Någon som förstår vad jag menar med att det i teorin vore intressantare att läsa om trista saker från någons liv än glada?

"The Dark Side is Easy" - vem orkar göra någonting som är jobbigt när det kan vara lätt?

Något som jag däremot märkt är mycket roligare att läsa om än tråkiga saker ur någons liv, är saker som påverkar läsaren på något sätt. Jag hänger ganska mycket på ett spelforum där vi som skriver är mellan 14 - 25 år (mellan tummen och pekfingret), vissa äldre andra yngre. På sidan finns det även en blogg funktion som många skriver i och kommenterar. Nästan alltid är det en blogg som påverkar andra som har mest kommentarer.

Den kan handla om en film, nationellt prov, spel eller händelser som man råkat ut för inom spelenvärld - saker som andra hört talas om eller varit med om själva. Så en sak jag kommit på som alla gör är att vi Tänker.
"No shit?", tänker väl ni nu. Hehe, men jag ska ta och börja blogga mer kring mina tankar och funderingar här i livet. Förmodligen kommer jag även lyckas slinka in någon blogg då och då kring saker ur mitt liv och jag kan nästan svära på att det trots allt kommer bli lite gnäll, även om jag lovar att dra ner på det.

Sen vet jag inte, vill ni ha korta eller långa bloggar av mig? Längre eller kortare än den här till exempel?

_Geccod

Jag har bestämt mig för att sluta blogga nu. Bloggen höll i över ett halv år, den startades i Juli förra året.

Innan jag avslutar vill jag passa på att tacka er som har varit inne och läst den och även för de kommenterar som dök upp ibland.

Får väl se om jag tar upp bloggandet senare i år. Men inte på ett tag i alla fall.

Ta't lugnt och ha det bra!

//Geccod