Vad är det vi gör?
Film är ett tidsfördriv som jag tycker väldigt mycket om. Främst gillar jag action, science fiktion, fantasy och thrillers. Komedier går också an, såklart. Filmer jag däremot inte gillar är drama filmer och ännu mindre romantiska drama filmer. Såna filmer som jag med andra ord skulle kalla för "tjej-filmer". Inget illa menat men typ de flesta tjejer jag känner älskar såna filmer som jag hatar. Ja, sen har vi ju faktiskt min kompis Lovisa som faktiskt har en riktigt bra filmsmak. Hon har min filmsmak, eller så är det kanske jag som har hennes filmsmak när jag tänker efter. Hon har en jäkla bra filmsmak i alla fall.
Jag vet ju att människor i allmänhet gillar att se på film. Hela 3,2 miljoner svenskar gick på bio förra året. Det är ju egentligen tillräckligt nog för att bevisa att film är kul. Som små så älskar vi att leka. Leka med leksaker eller leka olika lekar tillsammans. Är det då som fantasin ligger på topp och man inte skäms för att låtsas? Kan det vara så att vi när vi blir äldre fantiserar oss i form av böcker och filmer istället? Viss finns det folk som spelare rollspel tillsammans. Jag tror det vore riktigt kul att göra, men tyvärr är det något som jag aldrig själv provat på. Bara hört talas om. Att film är underhållande är ju så klart inget konstigt. Fast tänker vi efter lite så är det ju en hel skum grej. Att folk kan sitta själva eller tillsammans i en soffa framför en skärm och bara glo i över en och en halvtimme. För att inte gå tillbaka till biograf besökarna. Om man på något sätt vore opartisk eller försöka att se sig in på det här från en annan vinkel. Tänk att gå in i en biosalon och kolla upp på 100-200 personer som sitter där tillsammans och glor på en skärm där människor till exempel slåss mot varandra med lasersvärd eller rädda världen på något sätt. Det ser ju dumt ut, egentligen. Samtidigt går det ju inte att komma ifrån hur kul det på något sätt är att se på en bra film, men när man tänker efter - vad är det som egentligen är så roligt?
Jag tror jag vet nu varför jag inte gillar drama filmer. Vad är det för mening med att följa någon tjej med typ kärleksbekymmer eller någon annan person i dess vardag. Vad upplever de som vi själva inte kan uppleva egentligen? Vi kan ju nämna en av världens mest populära tv-serier, FRIENDS. I den serien får vi följa ett par vuxna personer i dess vardag. Det är kanske därför jag har den film smaken som jag har. Jag vill hellre uppleva något overkligt som jag inte kan uppleva i mitt egna liv. Nu kommer jag att tänka på en av mina första bloggar igen, den som handlar om varför vi älskar att se andra plågas. Fast för att återgå till det här inlägget. Varför roas så pass många människor över att fantisera oss bort?
Vill vi kanske slippa vardagen och följa någon annan persons liv. Vill vi se någon rädda världen och få den uppmärksamhet som vi själva inte kan få? Med det här inlägget kom jag i stort sett bara fram till en massa frågor. Förhoppningsvis kanske jag väckte några tankar hos er läsare också? Det vore kul att höra era åsikter, tankar och kanske till och med svar.
Det har blivit alldeles för lite skrivet den senaste veckan. Jag får försöka skärpa mig med det känner jag.
_Geccod
Jag vet ju att människor i allmänhet gillar att se på film. Hela 3,2 miljoner svenskar gick på bio förra året. Det är ju egentligen tillräckligt nog för att bevisa att film är kul. Som små så älskar vi att leka. Leka med leksaker eller leka olika lekar tillsammans. Är det då som fantasin ligger på topp och man inte skäms för att låtsas? Kan det vara så att vi när vi blir äldre fantiserar oss i form av böcker och filmer istället? Viss finns det folk som spelare rollspel tillsammans. Jag tror det vore riktigt kul att göra, men tyvärr är det något som jag aldrig själv provat på. Bara hört talas om. Att film är underhållande är ju så klart inget konstigt. Fast tänker vi efter lite så är det ju en hel skum grej. Att folk kan sitta själva eller tillsammans i en soffa framför en skärm och bara glo i över en och en halvtimme. För att inte gå tillbaka till biograf besökarna. Om man på något sätt vore opartisk eller försöka att se sig in på det här från en annan vinkel. Tänk att gå in i en biosalon och kolla upp på 100-200 personer som sitter där tillsammans och glor på en skärm där människor till exempel slåss mot varandra med lasersvärd eller rädda världen på något sätt. Det ser ju dumt ut, egentligen. Samtidigt går det ju inte att komma ifrån hur kul det på något sätt är att se på en bra film, men när man tänker efter - vad är det som egentligen är så roligt?
Jag tror jag vet nu varför jag inte gillar drama filmer. Vad är det för mening med att följa någon tjej med typ kärleksbekymmer eller någon annan person i dess vardag. Vad upplever de som vi själva inte kan uppleva egentligen? Vi kan ju nämna en av världens mest populära tv-serier, FRIENDS. I den serien får vi följa ett par vuxna personer i dess vardag. Det är kanske därför jag har den film smaken som jag har. Jag vill hellre uppleva något overkligt som jag inte kan uppleva i mitt egna liv. Nu kommer jag att tänka på en av mina första bloggar igen, den som handlar om varför vi älskar att se andra plågas. Fast för att återgå till det här inlägget. Varför roas så pass många människor över att fantisera oss bort?
Vill vi kanske slippa vardagen och följa någon annan persons liv. Vill vi se någon rädda världen och få den uppmärksamhet som vi själva inte kan få? Med det här inlägget kom jag i stort sett bara fram till en massa frågor. Förhoppningsvis kanske jag väckte några tankar hos er läsare också? Det vore kul att höra era åsikter, tankar och kanske till och med svar.
Det har blivit alldeles för lite skrivet den senaste veckan. Jag får försöka skärpa mig med det känner jag.
_Geccod
Kommentarer
Trackback
