One Missed Call

Nu har jag sett den där filmen! Under filmens gång har jag liksom kommit in på andra tankar.. Och jag tror jag har kommit på varför jag inte ser skräckfilmer så värst ofta längre - de är ju inte läskiga.

Jag vet, jag vet.. I förra inlägget skrev jag att det kanske är för att de är så läskiga, men under filmens gång kom jag att tänka på de senaste skräckfilmer som jag sett och inte blivit något rädd av alls. Har för det mest trott att de har att göra med att jag sitter och ser på dem med kompisar och så, jag tror det är lite av en anledning.

Nu såg jag i alla fall One Missed Call här i min ensamhet, bortsett från Olle och Gex som jag hade i knät en stund då. Alltså, en skräckfilm ska man få rysningar av, i alla fall gåshud! Inte något sånt fick jag, möjligen en liten kittlande känsla i nacken som kanske går att jämföras med början av en lite rysning, men inget mer.

Jag funderade lite till och störde mig på en sak ju längre filmen gick. Det är för mycket effekter! Usch. I både The Grudge, One Missed Call, Return to the Haunted Hill 1& 2 och en massa andra av de nyare skräckfilmerna använder de alldeles för mycket effekter, det är fult och det förstör. Jag satt till och med och skratt i några scener under den här filmen. Första gången var i början då en brud drogs ner i vattnet av en hand som kom upp ifrån en anlagd hemmagjord damm som högst kan ha varit en halvmeter djup. Därefter blev det tyst, katten jama i sin ensamhet och sen kom handen upp igen för att dra ner den också. Jag tror det var menat som en sån där "hoppa upp i taket av rädsla-scen". Illa.

Nej, en film har jag inte vågat se klart det senaste halvåret och det är den franska skräckfilmen Them. Det ska bli ett av mina nuvarande mål här i livet, att se klart den med några polare. Vilket jäkla liv jag har..

Godnatt.

_Geccod

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0